maanantai 2. helmikuuta 2015

Love, Pain And Tears


Faktiskt så finns de en orsak varför ja valde den rubriken som ja valde nu..

Ja e int så bra att öppna mig o berätta hur ja känner mig men pånågosätt e de enklare att skriva ner de. Just nu har ja upp ti tusen saker ja sku villa säga.. men känns som om ja int sku få ett enda jävla ord ur mej.. Hela förra veckan trodde ja att ja sku falla ihop.. Ja hade 4 tentter + att Benjamin sticker ti en lång lång tid.. ja hade svårt att andras, kändes bara som om man int sku ha kunna leva me de.. De blev bara värre med andningen dag för dag tills ja kom ti onsdan och fick ett ganska svårt paniik anfall i skolan. Ja satt på matta timmen och ja hade ärligt sagt int alls lust att ha vari nånstans den stunden .. Ville bara att allt sku försvinna. De ble baa värre och värre .. på rasten Texta ja ti Benni att vart e han - inga svar.. de sluta me de att ja sprang runt halva skolan fö att hitta honomefter en 5mina skcika han att kom ti Bamba. När han satt händerna runt mig fick ja int andan mera. JA visste int att hade ja positiiva eller negatiiva tankar om live, ja hade ingen aaning hu de sku sluta men otm vah de int på positiiva sidan. Ja sku upp ti andra våningen, ti hälsosystern, när ja gick i trapporna tänkt ja falla bakoot, där tänkt ja att ja släpper mig jossai vaihees måst ja ändå få luft för eller senare, på någo sätt.. men to ändå i handtage. När ja kom ti hälsosysterns "koridor" hon vah int där och då ble de bara värre ja föll ihop tårana börja rinna, ja vah int långt i från att börja hyperventilera.. Men han satt där me mig o höll om mej .. så fu vi ut mot lärarrumme så kom de en lärare o fråga att e allt bra.. Siin vaihees kund ja knappast tala.. ja fick int ut orden o börja tappa syyn fältte i ögona.. efter en tid så kom hälsosystern o benni hamna gå, hon fick mig ner lugnad o hon börja fråga frågor .. Ti slut kom vi ti de att de e fö att Benjamin far som ha tagi så hårt på mig.. o hon sa att ja ksu ringa dit honom .. han kom o vi tala dittan och dattan .. men ändå så, ja vet att han kommer ti baaks men ti mig känns de som han sku lämna mej.. Han far ti Florida 2 veckoo sen ha han IA och kommer i April tibaaks ti skolan. De två månader men just nu känns de som jorden sku gå under. Ja håller mej glad o positiv men så fort ja e ensam faller ja ihop o gråter tills ja int orkar mera o ögona hänger ner ti golve.. 






Where there is desire There is gonna be a flame Where there is a flame Someone's bound to get burned But just because it burns Doesn't mean you're gonna die You gotta get up and try, try, try




När ja talar med honom i kännyn så säger hela tiden att han int ska vara oroli o att han ska ha de kiva på resan fö de finns int nå annat ja önskar än att han ska ha de roligt fast ja själv håller på att rasa under jorden. När han komemr tibaks så ha vai nästan vari ett halft år ihop (6kk). Sku villa hitta på någo roligt oot honom eller någo kiva vah vi sku kunna göra men mitt huve slår ganska tomt me idéer. men jaa yees jag fo på förra torsdan ti honom ti Eknäs och kom hem på sönda, ja grät o ja grät hela tåg resan trodd att ja aldri sku sluta liipa..
Fö CA en halv timme sen tala ja me honom i telefonen när han sa heidå och satt luren på börja tårana rinna på nytt o liipar ännu oxå.. Sitter å hoppas att denhä känslar far bort snart så fort som möjligt.
 
















,








//:Chrisu.G

Ei kommentteja:

Lähetä kommentti